"Lite klent bloggat på glassbloggen på sistone", har jag hört skrockas om på stan. 
Hoppas att detta ej kopplas samman med vintern - för det är en öm glass-tå för mej. Myten om att glass - till skillnad från allt annat som är gott - bäst förpassas till stränder. Finns så många bra smaker som lämpar sig på vintern; Pepparkakssandwish, Järnas kanelglass, vår bästa saffransglass... Jag äter MINST lika mycket glass på vintern som nån annan årstid. Nyss till exempel, hängde jag med några pizzapersoner på Michelangelo i Gamla stan, men jag gick direkt på efterrätterna och valde efter velande en len 107:a. Två kulor italiensk sorbet, vit och rosa - fråga mej inte om smak, den ena var surt citronig men inte bara det, den andra kanske hallonig men främst bara bärig. Hallonsås ovanpå, och physalis och vinbär. Glassextas! Trots att såväl glass som väder var så kyligt bidde hjärtat varmt. Som det bara blir av italiensk sorbet med hallonsås i tjusiga mönster. 

Universums bästa glass är åter i glassboxarna!
I lagom takt med affärernas julpynt och, faktiskt, snön. För i fredags föll som bekant snön över ett ganska missbelåtet och gnälligt Stockholm, men den var till min allra nöjdaste, norrländska fröjd. På eftermiddagen firade jag årets första snö som den bör firas - med årets första pepparkakssandwish. Vilken också var en fröjd /Björk.

En tanke på kvällskvisten:
var hittar man tjusiga 60-talsglassaffischer, som den här ovan? Ja, förutom på GB's hemsidas nostalgihylla alltså. Har nämligen insett att det ju såklart är ett obligatoriskt väggpynt hos en tvättäkta glassälskare (----> mej, alltså). Tänker mej den i hallen; för att tidigast möjligt markera att i det här hemmet ryms stor glasspassion. Imorgon är det jaktpremiär, på sann norrländska. Synd att alla yngre, lätt-tillgängligare affischer håller så skitful standard... 

Hej glassbloggen, nu ska du invigas!

Det är måndag och igår tog en smäktande glasshelg slut. Den tog fart i fredags, när jag och Olivia var på Mariatorgets utmärkta coop-affär för att köpa pommac, bacon och så självaste huvudmålet - GLASSEN, inför kvällens överraskningsmiddag. Vi velade men valde: dansk äppelpaj (djurgårdsglace), polkaglass (lejonet & björnen) samt coops egna melon- respektive lakritsglass. 
Så skjutsade vi in glassen i frysen; lät Amadeus ansluta och svepte sedan middagen (en grym carbonara). Det blev mycket riktigt ett snabbt svep, för efter middagen stundade ju glassen. Vi tinade polkaglass och stoppade den i skålar för att sedan hänge oss åt njutandets ädla konst... det är så ett så fint ögonblick, kring första skeden. Att le i samförstånd. Att inte kunna hålla styr på mungiporna, ärligt, för det är så gott att man fnissar rakt ut.
Det var premiär för just denna polkaglass, och en stabil sådan. Jag är särskilt svag för mintig glass och den gjorde mej varken besviken eller lyrisk. Den var mera frisk än söt och hade hederliga polkakorn som sprakade mellan den rena minten. En klassisk 8/10. 

Så fortlöpte helgen, fredagen blev lördag och Emil och Andreas kom och hälsade på i hemmet med den heliga frysen. Heliga och nypåfyllda... med en We scream for Ice cream-favorit; Lejonet & björnens Saffranshonungsglass. Vi gräddade våfflor och la saffransglass och dansk äppelpajsglass ovanpå.
Alltså - saffransglassen är verkligen fryst magi! Jag vill förlova mej med Lejonet och björnen när jag äter den. Den smakar som alldeles iskall jul. Koncentrerad, generös saffranssmak. Och en gyllenkul supernyans. Danska äppelpajen var också grym, en len och lyxvaniljig bas, späckad med små äppeltärningar och kryddiga pajsmulor. Glass att bli svag av, tack till Olivia för tipset. 




Några frasiga våfflor, lite blåbärssylt och två glasskartonger senare dukade vi av. Och väntade oss egentligen ingen mer glass av den dagen - tills plötsligt Emil och Andreas kom in vid 22:00-snåret, efter en läsk-köpar-promenad, med en GB's Kalaslåda i högsta hugg.
I den låg tjugo stycken is- och mjölkpinnglassar som raskt gick åt. Inte de mest sofistikerade smakerna måhända, snarare inga smaker alls, men starkt och kemikaliskt färglagda.

Lite historik nu; efter ett dygn låg förbrukningen alltså på:
0,5 liter Polka,
0,5 liter Dansk äppelpaj,
0,5 liter Saffran&honung
samt 20 stycken kalaspinnar. 
... och cirka tre timmar efter tömd kalaslåda blev Olivia sugen på att överraska oss, plockade fram melonglassen och en kniv och skar till en snitsig rymdraket att dela på vid 02:00-tiden.

Så. Trodde ni nu att detta räckte? nixpix.
Igår tog vi (om)vägen förbi coop när vi skulle till t-centralen; för Amadeus stundade ett tåg mot malmköping men man hinner ALLTID med en sista glass. Det stressade valet föll på Lejonet & Björnen's - åh, våra trygga hjältar - Blåbärscheesecake. Fällde upp två skedar ur fickan och åt sen: i väntan på tunnelbanan. Ombord på tunnelbanan. På en bänk på centralen. Lagom tills tåget rullade in slängde vi en tömd förpackning. Och om den var god? Ja, helt strålande, en sjupoängare, minst. Tätt mellan digestivekexkulorna, mycket färskost och så blåbärssylt som struntade i att vara kväljande söt. Prima kollektivtrafiksglass. 

Summan av kardemumman: en svårslagen glasshelg. Det är svårt att återgå till en glassfriare vardag, utan sina bästa glasskompanjoner, efter detta...
MGH /Björk.

ps. inläggets fina bilder har vår älskade andreas tagit, all ära åt honom.